Kungsgården - en av Gästriklands mest anrika herrgårdar



Kungsgården på 1950-talet.

Kungsgårdens herrgård är en gammal bosättning. Den nämns första gången 1293 under namnet Wijbol. Under början av 1500-talet börjar namnet Kungsgården förekomma. Gården låg under kronan men byttes bort till Peder Andersson.

Under sent 1600-tal var herrgården och dess marker i släkten Uhrs ägo. Runt år 1760 anlades en stångjärnshammare som fick namnet Uhrfors. Det var också släkten Uhr som byggde om bostadshuset till sitt nuvarande utseende. Gården såldes senare till en släkting, Robert Fredrik Petré på Hofors och Hammarby bruk och ärvdes så småningom av hans son Thore Petré.

Under 1870-talet anlades ett finvalsverk. Petré-familjen gick i konkurs under sent 1870-tal och då lades Kungsgården under Hofors bruk. För att ordna upp företagets ekonomiska situation tog den nya ägaren A. O. Wallenberg år 1890 in den redan då välkände Per Eriksson. Han hade då utmärkt sig för sina goda kunskaper som förvaltare på det stora Finnåkers gods utanför Fellingsbro. Per Eriksson blev kvar på Hofors och kunde snart titulera sig brukspatron.

Under början av 1890-talet ödelades valsverket av en brand. År 1895 såldes Kungsgården av Hofors bruk. Herrgården stod länge tom och förföll.

Hedvig Ulfsparre (1877-1963).

Per Eriksson köpte dock själv Kungsgårdens herrgård 1925. Han hade tänkt bosätta sig där och bedriva jordbruk i stor skala men avlider redan 1928. Hedvig Ulfsparre, vars stora textilsamling Länsmuseet äger, var värdinna hos Per Eriksson fram till hans död. Hon ärvde då hela deras hem och Kungsgården och flyttade dit. Hedvigs syster Lotte bodde där redan eftersom hon hade hand om nyanlagda jordbruket och även sett till att herrgården hade renoverats.

Under årens lopp tog de ofta emot gäster och många är de prominenta gäster som besökt Kungsgårdens herrgård. Bland ett stort antal gäster kan nämnas konstnären och folkbildaren Gustaf Ankarcrona, landshövdingskan Eveline ”Lulla” Hamilton, landshövdingeparet Sven och Maja Lübeck, museichef Philibert Humbla, konstnärerna Ecke Hedberg och Wilhelm Smith samt medlemmar ut familjen Wallenberg. Hedvig bodde här fram till sin död 1963.

Flygfoto över Kungsgrådens herrgård från 1940-talet.

Efter en lång utredning om hennes kvarlåtenskap övergick Kungsgården så småningom i Hushållsningsällskapets ägo. Sällskapet hade då sedan 1950 funnits på Kungsgården då man byggde sin kursgård strax bakom herrgårdens stora ekonomibyggnader. Deras verksamhet skulle finnas kvar i ett halvt sekel. I början av 2000-talet såldes herrgården till en privatperson och är ännu privat ägo.

Välkommen till Öppet hus med tema Ockelbo!

PROGRAM
Öppet hus med tema Ockelbo!

Lördagen den 9 april kl 12–16 har vi öppet hus och uppmärksammar
Ockelbo och dess teknikhistoria!

Välkommen till Länsmuseet Gävleborg, Styrmansgatan 4 på Brynäs i Gävle.

Vi bjuder våra besökare på kaffe och kanelbulle från Mattes Bröd!

Föreläsningar i Ulfsparresamlingens studierum:
12.15–12.45 Lena Eriksson, Skinnarsonen som blev tygtryckare i Ockelbo.
13.00–13.30 Joel Ringh, Järnriket Gästrikland.
13.45–14.15 Per Wilhelmsson, Projektet Ockelbo expo.
14.30–15.00 Per Ericsson, Erik Lundgren och Ockelboskotern.

Bildspel och filmer i faktarummet, en trappa upp:
12.00–16.00 Bygdefotografer i Ockelbo.

Visningar av våra magasin och arkiv:
12.30–13.00 Föremålsmagasinen.
13.00–13.30 Ulfsparresamlingen och arkiven.
13.30–14.00 Föremålsmagasinen.
14.00–14.30 Ulfsparresamlingen och arkiven.
14.30–15.00 Föremålsmagasinen.
15.00–15.30 Ulfsparresamlingen och arkiven.

Biljetter till visningarna delas ut på plats – det är "först till kvarn"
som gäller! Vi kan ta emot 20 personer/visning.

Aktiviteter som pågår hela dagen:

• Vi visar Ockelbo-skotern, Ockelbo-bilen och Ockelbo-båten hela dagen i samarbete med
samlare och entusiaster.
• Vi visar arkeologiska fynd från Ockelbo i Faktarummet.
• Vi visar textilier från Ockelbo i Ulfsparresamlingens studierum.
• Vi visar arkivhandlingar och böcker med anknytning till Ockelbo.
• Fråga vår arkeolog Bo Ulfhielm om arkeologi i Ockelbo.
• Fråga vår byggnadsantikvarie och Järnrikets antikvarie Joel Ringh om byggnader i Ockelbo.
• Läs litteratur om länet, historia, arkeologi, konst, textil och mycket annat i biblioteket.
• Sök i våra bildsamlingar bland en halv miljon fotografier från länet. Ta del av bildbyråns
arbete med att digitalisera våra bildsamlingar.
• Fråga om våra arkiv.

Praktikanterna virrar runt bland museets föremål i magasinet!!

Vi började dagen med att ta en titt i magasinet där alla föremålen finns. Där inne fick vi välja en valfri sak som vi sedan skulle fota, och vi valde den här detaljrika kannan... Mats tyckte dock att den var väldigt tråkig.

Sedan ställde vi fram lamporna och justerade ljuset för att få fram en bra bild. Han visade oss hur man skulle ställa in kameran på bästa sätt med slutartid, bländare, vitbalans och ISO-grader. En annan bra sak som vi fick lära oss var hur man fotar tillexempel glas och porslin utan att få en speglande reflektion i föremålet. Man använder sig utav ett svart skynke med ett hål i mitten där man sticker ut objektivet, då tar det upp reflektionerna så man slipper få den speglande bilden i tillexempel glaset.

Den här praktikveckan har varit väldigt lärorik och vi har fått tagit del av en massa nya saker som vi kommer ha nytta av framöver. Vi vill tacka all trevlig personal på Länsmuseet för den här veckan & all tid som de lagt ner på oss.

Emelie Östman & Martina Sjölund

En fotografpionjär i Hälsingland

Ibland gör vi fynd i bildarkivet! Som när vi nyligen hittade en kartong med påskriften "Forsbäcks bilder". Kartongen visade sig innehålla två hundra fotografier från den kände fotografen Per Johan Forsbäck (här till höger en bild från hans 80-årsdag 1921).

Om PJ Forsbäck har Svenning Forsling skrivit i hembygsbladet Alir anor. I Skogs hembygdsförenings fotostuga finns dessutom ett rum med en utställning om socknens store fotograf. Och i DiBiS databas på Nätet finns över tre tusen fotografier från Forsbäcks kamera.

Per Johan Forsbäck föddes på nyodlingen Lundbacka i byn Löten i Skog år 1841. I mitten av 1860-talet skaffade Forsbäck en kamera och började fotografera bygden och dess invånare: konfirmandgrupper, bröllopsfester och badgäster. Bilar inte att förglömma; nedan den första bilen i Skog, en engelsktillverkad Messing-Ford.

Gården i bakgrunden är Forsbäcks hem, Lundbacka. I baksätet sitter fru Frölund i tjusig hatt och bredvid henne Forsbäcks andra hustru, "Mor Lena" (född Andersson), som han gifte sig med 1867. Vem chauffören är förtäljer dock inte historien.

Forsbäcks tidigaste bilder är från mitten av 1860-talet, bl a ett "sjelvporträtt" från 1864. Det var tidigt för en bygdefotograf i södra norrlands inland. Bilden nedan visar en båt vid Skogs ångbåtsbrygga i sjön Bergviken. På skylten ombord står det "Till Segersta", men hugade passagerare får nog tåla sig till våren ...

Svenning Forsling var vänlig nog att titta på våra "återfunna" forsbäcksfotografier och kunde konstatera att han inte kände igen motiven sedan tidigare. Upprymda av att ha hittat "nya" motiv från Forsbäcks kamera satte vi genast igång att digitalisera samlingen. Och snart kommer bilderna att finnas tillgängliga och sökbara på Länsmuseets webbdatabas.

Varför just dessa fotografier hamnat hos oss - och var glasplåtarna som pappersbilderna kopierats ifrån är någonstans - kommer vi förhoppningsvis att få reda på i framtiden ...

När Läkerol flög världen runt i en zeppelinare

Graf Zeppelin landar i Los Angeles. Bilden är tagen från http://www.airships.net.  

I Länsmuseet Gävleborgs ägo finns Ahlgrens Tekniska Fabriks AB:s historiska arkiv. Det innehåller all marknadsföring och produktinformation runt fabrikens tillverkning och särskilt den produkt företaget är mest känt för, halstabletten Läkerol.

Företagets ägare och driftige chef, Adolf Ahlgren, var känd för sin stora kunskap inom marknadsföring. Han tog alla chanser att föra ut sina produkter med Läkerol i spetsen. Detta ledde till många anekdoter om hans försäljarförmåga. En gång fick han kommentaren: ”Men herr Ahlgren, tänk så mycket pengar ni hade kunnat ha idag om ni hade lagt ner så mycket på reklam!” varpå Adolf rappt svarade ”Ja, och tänk så många tabletter se´n!”

Ett av de tillfällen Adolf utnyttjade för att föra den lilla tabletten bokstavligen jorden runt var på det tyska luftskeppet Graf Zeppelins världsomflygning 1929, den första någonsin av ett luftskepp. 

Det gigantiska luftskeppet, som mätte 258 meter från nos till akter, lämnade den amerikanska luftskeppsflygplatsen Lakehurst utanför New York för tyska Friedrichshafen i början av augusti 1929. Sedan gick resan till Tokyo, Tokyo till Los Angeles, Los Angeles till Lakehurst och slutligen från Lakehurst tillbaka till hemmahamnen Friedrichshafen som man ankom till knappt en månad senare.

Så här såg Läkerolasken ut 1929.

Ahlgren såg till att dokumentera händelsen genom att utnyttja den i ett så kallat reklamintyg. I Ahlgrens Tekniska Fabriks arkiv finns ca 3000 sådana reklamintyg, korta beskrivande texter av dåtidens kända med deras signatur. Texterna handlar om tablettens förträfflighet och användes under flera decennier i marknadsföringen.

Ett av intygen berättar alltså att Läkerol funnits ombord under världsomflygningen. Det är signerat ”H. Kubis”. Läkerol hade kommit till ”god användning”, ”särskilt vid förkylningssymptom hos resenärerna”:

Heinrich Kubis, som skrivit under detta sakliga intyg, skulle komma att ha en fantastisk livshistoria. Han räknas som världens första flygvärd då han tillträdde sin tjänst på det tyska luftskeppet Schwaben 1912. Han tjänstgjorde på alla de första tyska luftskeppen varav de flesta flög inrikes i Tyskland.



Interiörbild från Graf Zeppelin. Mannen i svart kostym som står i bakgrunden är Heinrich Kubis. Bilden är tagen från http://www.airships.net.  



Åtta år senare skulle Kubis återvända till Lakehurst på ett annat luftskepp, Graf Zeppelins systerskepp Hindenburg. Kalendern visade den 6 maj 1937. När det stora och för tillfället vätgasfyllda luftskeppet närmade sig landningsplatsen och sjönk i höjd slog plötsligt flammor upp från det tygklädda och aluminiumspulverbeströdda skrovet. Inom mindre än en minut låg det stora skeppet på marken i ett eldhav. Av de 97 ombordvarande omkom 35 personer.

De många överlevande kan till dels tacka Heinrich Kubis för sina liv. Han fanns vid brandens start i matsalen, som var hans arbetsplats, och uppmanade passagerarna att hoppa ut från den brinnande farkosten och på så sätt rädda sig. När alla var i säkerhet hoppade han också själv ut. Han gav också sitt vittnesbörd i den efterföljande undersökningen. Orsaken till branden var att den mycket brandfarliga vätgasen förmodligen hade antänts av statisk elektricitet.

Fastän den idag kända katastrofen egentligen berodde på en tillfällighet blev radioreportern Herbert Morrisons direktsända reportage från olyckan världsberömt och räknas idag som ett av de kanske mest gripande radioinslag som gjorts. Hans desperata gråt och chockade röst berör ännu lyssnaren. Resultatet blev att de en gång populära och nyskapande luftskeppen nu blev ansedda som livsfarliga och togs snabbt ur trafik.

Heinrich Kubis återvände till Tyskland där han avled under 1970-talet, drygt 80 år gammal.

I would like to thank Dan at www.airships.net for permission to use the photos!

Bergmans stenyxa

Vad har en stenåldersyxa i Länsmuseets arkeologiska magasin med den berömde filmregissören Ingmar Bergman att göra? Rätt mycket, skulle det visa sig när vi forskade djupare i saken.

Själva yxan är en rätt vanligt - men fin - så kallad spetsnackig yxa från den period av stenåldern när man började bruka jorden i Sverige, för omkring 6000 år sedan.

För snart 100 år sedan plockades yxan upp ur en åker i Rörberg av pastorn i Forsbacka, Erik Bergman. Det var i alla fall han som skänkte den till Gestriklands Fornminnesförening, som han var ledamot (medlem) i. Sin samling av fornsaker förvarade föreningen i ett rum på nuvarande Vasaskolans vind.

I årsberättelsen för 1917 står berättat om gåvan från pastor Bergman. Året därpå flyttade Erik Bergman med sin familj till Stockholm för att verka som kyrkoherde och hovpredikant. Knappt hade dom hunnit slå sig ner på Östermalm innan en son, lille Ingmar, kom till världen. Och resten är, som man brukar säga, en helt annan historia ...

Gestriklands Fornminnesförenings samling finns idag på Länsmuseet Gävleborg. Där finns också femton tusen glasplåtar från Gustaf Reimers porträttatteljé, vilken Erik Bergman besökte 1914 för att låta fotografera sig. I Länsmuseets Faktarum kan man läsa Fornminnesföreningens årsberättelser. Varmt välkomna att forska själva!

Den bredspårige trafikchefen för den smalspåriga järnvägen

Det kom ett brev till Länsmuseet från Karl-Axel i Hjo. Han berättar den spännande historien om August Westerlund, den legendariske trafikchefen för DONJ (Dala-Ockelbo-Norrsundets järnväg).

August Westerlund föddes 1853 i Örby, Västergörland. Till Ockelbotrakten kom August 1880 för att börja arbeta med järnvägsbyggande. Efter olika uppdrag i branchen blev han så småningom befordrad till trafikchef och flyttade in i Jädraås herrgård. År 1899 gifte han sig med Johanna "Hanna" Hedlund från Åmot. Inom loppet av sju år fick dom fem barn: Sven, Agda, Edward, Alfred och Adolf.

Alla barnen Westerlund föddes på Jädraås herrgård. Sven blev veterinär och dog 1986 i Torsås; Agda förblev ogift, utbildade sig till sjukgymnast och dog 1994 i Gävle; Edward blev civilingenjör och dog 1996 i Hjo; Alfred arbetade som bergsingenjör och dog 1979 i Hallstahammar. Adolf slutligen blev läroverksadjunkt och levde fram till sin död 2003 i Västra Frölunda, Göteborg.

I den gåva som Karl-Axel så generöst tillsänt Länsmuseet ingår tolv påsiktsfotografier (pappersbilder). Häften av fotona är interiörbilder från familjen Westerlunds bostad i Jädraås herrgård på 1910-talet; salen, kammaren, hallen, tamburen. En spännande inblick i ett högreståndshem i Gästrikland i början av förra seklet. Länsmuseet vill uttrycka sin stora tacksamhet för gåvan!

"Den bredspårige trafikchefen för den smalspåriga järnvägen" var en färgstark man som det finns många berättelser om. - Ångdressinen kallades i folkmun för "Huppen", vilket August ogillade. En dag ringde en kvinna till stationen och frågade om "Huppen hade gått från Ockelbo?" Det bar sig inte bättre än att det var Westerlund själv som svarade: "Vilken Hupp? Hupp åt helvete kärring!" blev svaret ...

Denna och andra historier om August Westerlunds tid i Jädraås har Rolf Sten skrivit på sin mycket innehållsrika järnvägshistoriska hemsida.