fredag 29 oktober 2010

Läkerols reklamarkiv – Del 1 Gösta Ekman d.ä.


När man säger Gösta Ekman tänker säkert de flesta på filmer som Morrhår och ärtor, sketcher med herr Papphammar eller revyer såsom Glaset i örat. I dessa kan man se Gösta Ekman den yngre, döpt efter sin farfar, Gösta Ekman den äldre.
Gösta Ekman d.ä. (1890-1938) var en av Sveriges största skådespelare. Han spelade främst teater men förekom ofta på filmduken under filmens barndom på 1910- och 20-talet. Genombrottet kom i filmen Blott en dröm 1911. Då hade han redan spelat i olika teatersällskap under en längre tid. Genom sin starka scennärvaro och bildsköna utseende blev han snart en favorit bland publiken.
I Ahlgrens Tekniska Fabriks arkiv, som idag är i Länsmuseet Gävleborgs ägo, finns många så kallade reklamintyg, korta beskrivande texter om Läkeroltablettens förträfflighet av dåtidens kända personer med deras autograf. Reklamintygen användes i annonser under flera decennier.
Gösta Ekmans originalintyg.

År 1925 skrev Gösta Ekman sitt intyg för Läkerol. Intyget är i sin helhet handskrivet och adresserat till fabriken. Detta år var han verksam i den dramatiska pjäsen Dahlin och drottningen där han spelade författaren Olof von Dahlin och i filmerna En afton hos Gustaf III på Stockholms slott och Karl XII, där han i båda fall spelade den kungliga huvudrollen.
Han studerade noga sina roller tills han så gott som blev karaktären han skulle spela. Detta bidrog till en livsstil som i förtid skulle slita ut honom och leda till en önskan om perfektion som i sin tur förorsakade en stark prestationsångest. Av detta märktes inget vid hans framträdanden inför sin trogna publik som med åren kom att bli allt större. Han spelade huvudrollen i den första svenska ljudfilmen, Brokiga blad, som kom 1931. Tunga filmhuvudroller avlöste varandra, Intermezzo mot Ingrid Bergman, Swedenhielms och Johan Ulfstjerna. På scenen kunde man se honom i draman som Hamlet, i operetter som Glada Änkan och komedier som Gröna Hissen. Även utomlands var Gösta Ekman ett känt namn då han gjorde flera filmer i Tyskland, bl.a. Faust för mästerregissören F. W. Murnau.
Gösta Ekman gav sin sista föreställning på Svenska teatern i Helsingfors strax före jul 1937. Kort därefter insjuknade han i lunginflammation. Efter att komplikationer tillstött avled han i januari 1938. 100 000 människor kantade vägen för sorgetåget till begravningsgudstjänsten i Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm, på andra sidan gatan från hans praktvåning på Artillerigatan.

måndag 25 oktober 2010

Hedvig Ulfsparres brevsamling


År 2005 fick Länsmuseet överta Hedvig Ulfsparres textilsamling från Nordiska Museet. Hedvig bodde på Hofors herrgård där hon var brukspatron Per Erikssons värdinna från 1905 och fram till hans död 1928. Hon flyttade då till Kungsgårdens herrgård som Per köpt 1925 och Hedvig ärvde.
I donationen ingick även hennes arkiv. Det består av samlat material om hemslöjden i Sverige men innehåller också mycket korrespondens från kontakter inom hemslöjds- och hembygdsrörelserna. Arkivet innehåller däremot inte så många privata handlingar då dessa förvarats av Hedvigs släktingar sedan hennes död 1963.
För några år sedan fick Länsmuseet privilegiet att låna Hedvig Ulfsparres brevsamling från hennes systerdotterdotter. Denna brevsamling består av brev mellan Hedvig och hennes föräldrar och syskon från 1890-tal fram till början av 1930-talet. Breven berättar om vardagsliv och högtidsdagar men även om resor och den stora ombyggnaden av Hofors herrgård. En stor del av de tidigaste breven handlar om hennes krävande utbildning till Röda kors-sköterska i Stockholm runt sekelskiftet.
Sedan hösten 2009 har Länsmuseet förmånen att ha ett mycket givande samarbete med vänföreningen Gävle Musei vänner i form av brevgrupp bestående av tio personer. Deras arbete består i att skriva av breven så att vi kan använda dem i vårt arbete. Vi träffas en gång i månaden då gruppen redovisar sitt arbete och läser upp de brev de skrivit av. Varje möte består av intressanta och trevliga diskussioner och jämförelser med uppgifter i andra brev, tolkningar av namn, forskning av både historia, personhistoria och äldre seder, åtföljt av kaffe och kaka. Alla bidrar med sin stora kunskap!
Här kommer ett av de drygt 250 brev gruppen hittills skrivit av. Det är en av de första brev Hedvig skriver från Hofors:


Kära lilla Mamma & Pappa & systrar !   
Hofors d. 14 Juni 04
Blott ett par rader, innan posten om en halftimme går. Började ett bref i går, men orkade inte fortsätta. Det är så mycket jag skulle vilja tala om. Vill blodt nu säga, att vi värkligen lyckades komma i väg i Söndags morgse. Här är helt enkelt förtjusande. Kontrasten från R[öda]. K[orset]. oerhörd. Jag njuter intensivt. Känner mig idag så kry, som jag knappast gjort på ett par år. Om inte det där bandet i bröstet satt & tryckte till ibland, skulle jag nästan kunnat inbilla mig att allting var godt & väl igän. – Brukspatronen är ändå snällare, än hvad jag visste om, hvilket vill säga ganska mycket ! Här är helt enkelt idealiskt i alla afseenden. Önskar bara att Ni alla vore här. Den ljufligaste stillhet & den härligaste luft. Trifdes ögonblickligen. Bruksp. har föreslagit frkn Stråhle att från Trolleholm besöka sina föräldrar & inte komma hem på en tid ännu, så att här är ingen som ser snedt på oss. – Skall skrifva närmare om allt möjligt , prof Edgren etc.
Många, många hälsn. från Hedvig

måndag 18 oktober 2010

Tvål- och parfymstaden Gävle - Del 3 Ahlgrens Tekniska Fabrik AB




Ahlgrens Tekniska Fabrik är idag mest känd för sina konfektyrprodukter – Läkerol, AKO-kola och Ahlgrens bilar. Firman började dock som en kemisk-teknisk fabrik som tillverkade bläck, skoputs, läderfärg, metallputs, tvättpulver, insektsmedel samt livsmedelsprodukter såsom äggersättnings-, lemonad-, jäst- och bakpulver.

En liten och idag okänd del av företaget ägnade sig åt parfymer. Det var grundaren Fredrik Ahlgrens hustru Sigrid som stod för denna verksamhet. Antalet parfymer och eau de cologne var många. Produkterna köptes från Tyskland eller Frankrike och ombuteljerades på egna flaskor som alla hade rikt dekorerade etiketter. Inspiration till parfymernas namn hämtades från kontinenten och de döptes till ”Extrait es bouquet”, ”Newmown hay” och ”Extrait concentré a violette de Nice”.


Parfymen ”Newmown hay” eller på svenska "Nyslaget hö" är intressant i detta sammanhang. Det var den första syntetiska doft som togs fram och lanserades av sin upptäckare Sir William Henry Perkin år 1883. Parfymen blev snabbt en succé och blev början på den syntetiska parfymindustrin. Den aktiva doftmolekylen hämtades från det naturligt förekommande och giftiga ämnet kumarin som återfinns i ett flertal växter, bland andra myskmadra, kvanne och klöver. Perkin upptäckte för övrigt av en slump även det syntetiska färgämnet anilin-lila eller mauvein, utvunnet ur tjära, i en process då han försökte få fram en syntetisk variant av malariamedicinen kinin.

Ahlgrens Tekniska Fabrik tog även fram en parfym till den stora industri- och slöjdutställningen i Gävle 1901. Etiketten föreställer själva expositionshuset:


I och med att Adolf Ahlgren tog över verksamheten efter Fredrik alltför tidiga död 1907, lades parfymverksamheten ner strax före första världskriget. I företagets arkiv finns etiketterna och även ett fåtal flaskor och förpackningar kvar. Etiketterna är prydligt inklistrade i en registerbok och små buntar är sedan förvarade i kuvert.

Lär dig mer om Ahlgrens spännande historia i Länsmuseets basutställning "Modärna tider"! Där kan du även se originaletiketter och förpackningar.

lördag 9 oktober 2010

"En av vårt lands främsta kamerakonstnärer."

Så skrev den illustrerade veckotidningen "Hvar 8 dag" i juli 1922. Artikeln handlade om den kände gävlefotografen Gustaf Reimers.

Gustaf Reimers kom till Gävle som fotointresserad 19-åring 1904. Han började som fotoassistent hos Carl Rudolph i hans ateljé på Nygatan 15. Reimers tog över ateljén 1908 och drev den sedan ända till 1946 då han flyttade till Ludvika.

Många gävlebor gick till Reimers ateljé och förevigade sig. Länsmuseet Gävleborg har ca 15 000 glasplåtar med porträtt från Reimers ateljé. Arbetet med att skanna och registrera plåtarna pågår nu för fullt och snart kommer dom att vara sökbara i webbdatabasen.

Gustaf Reimers blev också känd för sina vackra stadsbilder från Gävle. Många av motiven blev vykort och har flitigt exponerats genom åren; andra har synts mer sällan.

Vill Du veta mer om Gustaf Reimers och se ett urval av hans fotografier? Vill Du höra hur det gick till när Reimers tog det första flygfotot över Gävle 1913 och vem som samma år kom på tredje plats i mellanhopp på distriktsmästerskapen?

Kom då till Stadsbiblioteket i Gävle på torsdag (14 oktober) kl. 19.00 och lyssna. Varmt välkommen!!

Reimers ateljé på Nygatan 15, sedd från gårdssidan, med pesonal år 1915.

tisdag 5 oktober 2010

Korsstygn i sprakande färger


Har vi kanske mer än hundra, handkolorerade broderimönster i samlingarna? Det spred sig som en löpeld i västvärlden att brodera korssöm efter förlagor på papper och den stora vågen inföll mellan åren 1830-1860. Det var först och främst i Berlin som man på förtryckta rutpapper målade upp mönstren med rik nyansering inom varje färg. Man broderade kuddar, tofflor, strumpeband, hängslen, brasskärmar, mattor, möbelklädslar. Omtyckta motiv var blommor, buketter, tempel, ymnighetshorn, altare och små knähundar. Broderiet brukar kallas berlinerbroderi även om tillverkningen av mönster också förekom i Paris och Wien.

Broderierna utfördes med silke- eller ullgarn och ibland också med pärlor. Det var främst i borgerliga miljöer som denna trend slog rot och broderierna passade förmodligen bra i de för övrigt överlastade inredningarna.



Mönstren lånades mellan brodöserna och kunde efter slitage påbättras med täckande färg. Omkring 1840 fanns 21 firmor i Europa som framställde broderimönster med ca 14 000 olika motiv. Så småningom ersattes den mödosamma handkoloreringen med schablontryckta mönster – men då hade modet med yttäckande korssöm börjat spela ut sin roll.




Mot slutet av århundradet började viss kritik riktas mot dessa färgrika korssömsbroderier och den spirande hemslöjdsrörelsen gjorde ”tummen ned” för det massproducerade. I stället började man snegla långt bakåt, efter det opåverkade, efter det som var som en hälsning från förr och sprunget ur allmogens ofördärvade mönsterskatt. Dit räknades inte de här färgrika korssömsbroderierna.


Det får vara hur som helst med den saken. Vi som arbetar med arkiv och samlingar kan inte se oss mätta på de nästan ”självlysande” mönstren.